söndag 23 december 2012

Lycka är...

...att väcka den 17-åriga sonen genom att trycka in hakan i nackgropen på honom å snoosa lite, höra honom grymta irriterat, men ändå (tycka sig) höra i undertonen att han inte är sådär jätteirriterad utan ganska nöjd ändå. För nu har vi ju vaknat i en röd liten stuga med furugolv å öppen spis, med snö utanför och mormor o morfar i huset bredvid.


1 kommentar:

  1. Dumma dumma dej Helena, du får mej så ofta att börja gråta nu för tiden. Jag blir ju som bekant pongoöga av det. Man skulle kunna tro att jag är gravid. Mage - check, känslosamhet - check!

    SvaraRadera